5/4-15: Hejdå Lady Grey!

Hej alla!

Det här är sista inlägget från Lady Grey. Tråkigt, men samtidigt otroligt spännande att åka till Kapstaden. Dock går det inte att komma ifrån hur mycket jag, och alla andra från utbytesgruppen också för den delen, kommer att sakna våra nyfunna vänner här. Man kan verkligen komma folk otroligt nära på bara två veckor.

Under morgonen utspelade sig sista delen av Passion Play med Jesus uppståndelse och himmelsfärd. Slutet blev mycket känslosamt eftersom vi visste att det innebar att vi behövde säga hejdå till varandra. Många elever skulle åka hem med sina föräldrar direkt efter föreställningens slut och det blev många tårfyllda farväl och byten av kontaktuppgifter på facebook. Vi åt sedan brunch i ett tält som står uppställt på kyrkogården.

I skrivande stund sitter jag i det halvtomma rummet jag har sovit i uppe på elevhemmet och säger hejdå till person efter person vars föräldrar har kommit för att hämta dem. Snart ska jag gå ner till skolan och publicera det här inlägget.

Det känns jätte konstigt att två veckor har gått så snabbt, men ändå så långsamt. Del låter lite klyschigt, men att åka till Sydafrika och uppleva landet och människorna för vad det verkligen är, har fått mig att komma till nya insikter som människa.

Hur uppdateringarna kommer att se ut från Kapstaden är oklart och beror helt på om vi får tillgång till internet där vi kommer att bo. Jag hoppas i alla fall på minst ett ordentligt inlägg med bilder, om inte annat borde jag hitta något internet kafé. I värsta fall skriver jag inlägg dag för dag och lägger upp dem när vi har kommit hem till Sverige. Då kommer även bilder på tavlan Nellie har målat på skolans innergård :)

Bussen från Lady Grey åker 14.00 och framför oss väntar en lång resa. Dock har vi roliga stopp inplanerade, bland annat på en strutsfarm och vingård. Riktigt spännande!

Hejdå Lady Grey!

Påskafton/ Passion Play dag 2

Glad påsk!

Hoppas att alla borta i Sverige får en skön helg och/eller ett skönt lov :)

Igår, under långfredagen, började Passion Play. Vädret mulnade och blev svalare, ungefär som det var när vi kom hit.

Kyrkan

Vi samlades i kyrkan klockan 10 igår förmiddags och började byta om. Vid 12- tiden åt vi lunch och väntade sedan på att klockan skulle bli två då Passion Play började. Babels torn var en av de första scenerna och allt gick som smort. Stackars Pontus, som inte mådde bra, lyckades fantastiskt nog med hjälteinsatsen att lyfta upp Frida på sin axlar när sista delen av tornet skulle upp på toppen.

Som förväntat gick även resten av föreställningen finfint.

Josef och Maria, omringade av änglar med lille Jesus, som faktiskt spelas av att riktigt spädbarn.

Tyvärr var det mycket dåligt fotoljus under hela föreställningen :(

Efter att första delen av Passion Play var slut gick jag och Kram till favoritstället The Grey Lady för att köp något varmt att dricka. Precis när vi hade beställt, mer eller mindre öppnade sig himlen och en störtskur vällde ner över hela Lady Grey. På fem minuter hade rabatten utanför den skyddade verandan där vi satt översvämmats, och regnvattnet bokstavligt talat forsade ur stuprännorna. Halvt vettskrämda, halvt fascinerade satt vi under våra filtar och undrade hur vi skulle ta oss därifrån. Vi satt där ett tag och beställde sen in mat när vi insåg att vi skulle missa middagen.

Jag bestämde mig dock att röra mig mot elevhemmet kort därefter eftersom min magont som hade kommit under dagen hade förvärrats. Kram följde med upp och vi la oss och såg på film. Båda somnade inom någon timma och där sov vi hela natten, i den övre delen av en ranglig våningssäng på 90 cm.

Imorse bjöds vi på påsk frukost nere i skolan tillsammans med huvudrollsinnehavarna, lärarna och folk som hade köpt biljetter. Det breda utbudet av frukostmat och bakverk var en trevlig omväxling från frukosten vi brukar serveras på elevhemmet :)

Lite halvdåliga foton tagna med mobilkameran

Susanne :)

Nu väntar bild och formarna på att vernissagen med det vi har gjort under våra två veckor här ska öppnas. Utställningen har döpts till Kultugrey (en sammanslagning av namnen Kulturama och Lady Grey) och visar elevarbeten som både vi, som utbyteselever, och eleverna som går här har gjort.

Efter det ska vi se West Side Story, äta lunch och packa inför Kapstaden imorgon.
Lite oklart hur det blir med uppdateringar där eftersom vi inte vet om vi över huvud taget kommer att ha tillgång till internet, men det bör lösas på något sätt.
Hur som helst kommer det ett till inlägg senare idag.

Hoppas alla får en trevlig påskafton!

2/4-25, Dag 10

Hej!

Först och främst vill jag be om ursäkt med anledning av avsaknaden av inlägg igår, shame on me.

Jag håller dock på att skriva en text på engelska om Passion Play ur en utbytesstudents synpunkt. Den ska publiceras i Lady Greys lokaltidning i samma veva som vi åker, jätte spännande!

Igår var annars en mycket trevlig dag med varmt och soligt väder. Många av oss har börjat att bli bruna på riktigt nu och till min förtjusning kan jag kungöra att även underskriven har fått lite färg :) Vår scen, Babels torn, hade vi genrep på i tisdags och alla kunde röra sig mer eller mindre fritt hela gårdagen. Dock med undantag för stackars Sofie, teatereleven från Kulturama gymnasium, hon har en monolog lite längre fram i pjäsen som repeterades igår eftermiddag.

Själv spenderade jag förmiddagen tillsammans med Sofie och Kram på The Grey Lady. Kram och jag hittade den lilla, från vägen rätt intetsägande verandan en eftermiddag då vi kände att energin började tryta under de långa repetitionerna i kyrkan. Lite visste vi då att vi sedan den eftermiddagen skulle gå till den lilla verandan varenda dag, sen vi upptäckte de har det enda kaffet i hela Lady Grey som inte är översötat eller består av pulver cappuccino. Nu har vi våra egna stolar och har hunnit prata om mycket mellan himmel och jord över många koppar kaffe.

Men igår hängde alltså även Sofie med, vi beställde in kaffe och godsaker och pratade i flera timmar. Otroligt mysigt, inte en dålig onsdagsförmiddag inte :)

Kramisen

Foto taget av Kram på Sofie och mig

En bild från gången då vatten och vinäger dunkarna blandades ihop och vi serverades det hemskaste kaffet jag någonsin smakat. Jag kan förtydliga att det är mjölken jag hällde i kaffet som ni ser på bilden... Dock lät vi oss inte avskräckas och beställde direkt in nytt!

Idag har alla elever officiellt ledigt inför Passion Play, med undantag för de som ska ha genrep på West Side Story. Pjäsen kommer vi att få se på lördag efter Passion Plays morgonscener, något jag ser mycket fram emot! Under eftermiddagen har vi preliminärt planerat att gå till dammen och bada, sola och få ut det mesta av den sista tiden med eleverna här i Lady Grey. Bilder av vad vi hittar på kommer garanterat :)

Tisdag 31/3-15, Dag 8: Mat

Halloj!

Föga förvånande gick det sådär att samla sammankalla alla nödvändiga parter som krävs för att jag skulle kunna få över bilderna jag tog med Viktors kamera i söndags till min dator. Hm.
Jag håller tummarna för ikväll istället. Så länge kan ni roa er med en liten text om maten här i Sydafrika :)

En av de första tankarna som slog mig när jag fick veta att jag skulle åka till Sydafrika, var att jag äntligen skulle få prova riktig afrikansk mat. Jag tänkte mig vegetariska rätter med en bred varietet av färska grönsaker och baljväxter samt mängder av färsk frukt. Dock insåg jag rätt snabbt att min bild inte riktigt stämde överens med verkligheten.

Sydafrikanerna verkar ha en förkärlek till samma typ av mat som jag bäst kan likna vid en stereotyp amerikans semesterdiet på ett all inclusive hotell. Mycket vitt bröd och socker med andra ord. Faktum är är de är så pass förtjusta i socker att de faktiskt sötar den mycket begränsade mängd grönsaker de äter. Vissa sockrar till och med vattnet.

Den sockerstinna dieten har fått mig, och många andra från utbytesgruppen, att dras till salta, eller åtminstone neutralt smakande snacks. Själv försöker jag att få i mig så mycket frukt och grönsaker som möjligt, och jag köper äpplen och körsbärstomater att äta mellan måltiderna. Jag tror jag har lyckats sätta i mig upp mot 20 äpplen sen vi kom till Lady Grey... 

För några dagar sedan tittade en grupp elever som passerade förbi mycket skeptiskt på på tomaten jag satt och åt. En tjej frågade nyfiket vad det var (antagligen i tron om att det vara någon typ av exotiskt svenskt godis) och när jag sa att det var en tomat såg hon förvirrad ut. En annan frågade om hon fick smaka, bet lite försiktigt i kanten och fick hälften av tomtjuicen på tröjan. Hon tittade först ilsket på tomaten och sen oförstående på mig. Ingen hit alltså.

Ett lika utomjordiskt fenomen som att äta körsbärstomater på skolgården, är vegetarianism, för att inte nämna veganism. Kött är en självklar del av den sydafrikanska kosten, precis som det i de flesta andra länder. Dock kan kunskapen om vegetariska substitut till det proteinrika köttet inte jämföras med den vi har i Sverige. Under de en och en halv veckorna vi har varit här har vi levt på grönsaker och kolhydrater, endast en gång har vi serverats bönor.

Den vegetariska kosten vi serveras till lunch i skolan består av tillbehör från lärarbordet, oftast ugnsrostade grönsaker i olika former samt ris. Till middag blir det i de flesta fall en tortilla wrap med en grönsaksröra i sweet chili sås eller vitlökssås. Alternativt serveras vi det köttätarna serveras, köttet exkluderat, vilket har resulterat i vissa udda kombinationer. Igår fick vi hamburgerbröd med gurka, tomat och ketchup och för några dagar sen fick vi pommes frites med ananas.

De som äter kött serveras väldigt bra mat till lunch, även om vissa mer alternativa middagskombinationer drabbar alla. Ett exempel är kvällen hela skolan serverades hamburgerbröd med pommes frites och ketchup, men ingen korv.

De enda frukterna som serveras färska är äpplen och ananas, annars bjuds det ofta på konserverad fruktsallad till frukost. Utöver det serveras det alltid mjukt bröd med margarin, marmelad och jordnötssmör som påläggsalternativ, samt, varierande från dag till dag, olika former av gröt och tillagade ägg.

Skolan lagt upp mattiderna så att eleverna äter en ordentlig måltid till lunch samt ett lättare kvällsmål, något vi svenskar är ovana vid. Det mest imponerande är dock att Lady Greys elever orkar ta sig igenom 7 timmar av intensiva teater- och dansrepetitioner med flaggan i topp, utan pauser eller mellanmål. Jag försöker avgöra om det beror på en kombination av vana och acceptans eller om de faktiskt har en så orubblig disciplin.

Jag har även frågat eleverna lite om hur deras bild av hur maten ser ut i Sydafrika, vad de äter hemma och vad som är deras favoriträtter. Eleverna hävdar själva att de som har den mörkaste hudfärgen får godast mat hemma, eftersom de har den starkaste kulturella traditionen och arvet kopplat till mat. De lagar många olika typer av starka köttgrytor och gruppen jag pratade med brast ut i ett unisont ”ohhhh” i förtjusning över en rätt de kallar bunny chow, köttgryta som serveras i en urgröpt vit brödbulle.

Jag ser fram emot matutbudet i Kapstaden, som enligt eleverna ska vara Sydafrikas motsvarighet till New York. På söndag eftermiddag, efter Passion Play, kommer vi att resa dit med buss från Lady Grey och hyra ett hus. Där kommer vi att spendera vår sista vecka i här i Sydafrika. Köket kommer att ge oss möjligheten att laga mat själva, något jag ser väldigt mycket fram emot. Säkert är i alla fall att vi inte kommer att laga något som innehåller sweet chili sås.

                                     

                                                             - Teresa

Måndag 30/3-15, Dag 7

Hej!

Gårdagen var vår första lediga dag sedan ankomsten till Sydafrika. Vi inledde dagen med sovmorgon till klockan 07.30, ett skönt avbrott från den vanliga väckarklockan som ringer i korridorerna klockan 05.20. 

Förmiddagen spenderade vi på olika håll. Själv njöt jag av den strålande solen :)

Efter lunchen samlades vi i matsalen inför eftermiddagens aktivitet; vandring i bergen.

Lady Grey på vägen upp

Först av alla uppe vid trädet!

Lady Grey från ovan

Utsikten från andra sidan berget. Helt otrolig...

Vi vandrade ner för berget på andra sidan och fortsatte sen mot ett vattenfall några kilometer bort. 

Glada gänget som höll sig längst fram och sprang ner för de brantaste backarna... Fortfarande vid liv ;)

Någonstans här dog min kamera oturligt nog, men som tur är har jag bra vänner som erbjöd att låna ut sina :) Jag fotograferade med Viktors kamera och en fortsättning på det här inlägget kan väntas inom en snar framtid. Dock förutsätter det att jag får tag på Viktor, hans kamera och Katarinas kamerasladd på samma gång, men jag hoppas att det kan synkroniseras ikväll.

Hoppas att alla har en fin måndag!

- Teresa

Några tankar...

Att få möjligheten att göra ett utbytesarbete med elever från Sydafrika känns helt fantastiskt, för att inte säga snudd på overkligt. Faktumet att vi ha rest över halva jordklotet börjar sjunka in på riktigt nu och när jag tittar mot de magiska dimmiga bergen fylls jag av en glädje som knappt kan beskrivas med ord.

Eleverna på Lady Grey Arts Academy är alla oerhört begåvade och passionen lyser verkligen igenom allt de gör, vare sig det är konst, dans, musik eller drama. Det är en enorm inspirationskälla att se hur ambitiösa alla är och hur hårt de jobbar för att uppfylla sina drömmar och bli framgångsrika artister.


Det som har berört mig djupast under de första dagarna här i Lady Grey är dock samtalen med eleverna om våra olika kulturer. Det är enormt intressant att få en bild av Sydafrika som inte återges av den vita medelklassen utan en ung, färgad kille i min egen ålder. Det han har berättat kan inte representera någon slags rådande livsstil eller samhällsideal i Sydafrika, men det här är hans verklighet och den har berört mig djupt.


Ofrånkomligt att undgå som en utbytesstudent från Sverige är att man direkt möts av en självklar och oforcerad artighet hos alla jämnåriga. Eleverna är enormt måna om att vi ska känna oss varmt välkomna och omhändertagna.
Artigheten är dock något som genomsyrar hela den sydafrikanska kulturen. Att yngre direkt ska hälsa artigt och erbjuda hjälp till vuxna och äldre är A och O i deras uppfostran. Om eleverna inte tilltalar sina lärare med sir, mr eller ma ´am riskerar de att bli avstänga från skolan och lärarna har i sin tur rätt att tilltala och behandla elever på ett sätt som aldrig skulle accepteras i Sverige.

Samma hierarki gäller inom hemmet. Föräldrarna har rätt att vara väldigt hårdhänta mot sina barn, något som sticker i ögonen om man har uppfostrats i ett land där barnaga både är olagligt och socialt oacceptabelt. Mannen i familjen är hushållets överhuvud och hans ord är slutgiltiga. Bortgifte förekommer sällan, men vid giftermål klipps den blivande brudens band till hennes biologiska familj och hon får, utöver makens efternamn, ibland även ett nytt tilltalsnamn. Även om makan senare kan träffa sin familj hur mycket hon vill, tillhör hon efter giftermålet sin makes familj och är bunden att fira stora högtider med dem. Makens familj betalar i gengäld en hemgift på upp mot 150 000 rand, motsvarande ca 116 000 svenska kr, för det nya tillskottet i familjen. Bröllopet firas sen i flera dagar, först på det sätt som vi i Europa är vana vid och sen på ett traditionellt Sydafrikanskt vis.


Viktigt att veta är att religionen är central och har ett enormt inflytande i samhället. I Sydafrika bekänner sig fyra av fem invånare till kristen tro och många har konservativa värderingar. Trots att giftermål mellan homosexuella är lagligt finns det många radikala motståndare som inte tvekar att ta till våld om någon öppet kommer ut som homosexuell.
Religionen är dock även något som binder samman de många folkslagen som lever tillsammans i landet. Sedan århundraden tillbaka har folk med olika etniciteter genom krig och affärsresor bosatt sig i landet och tagit med sina egna språk och traditioner. Trots att apartheid officiellt avskaffades 1994 finns det påtagliga spår kvar. Många kan leva bredvid varandra utan några större svårigheter, men rasism och enorma klassklyftor ständigt närvarande i samhället än idag. Folk med ljus hy prioriteras i de flesta sammanhang ses som finare än de som benämns som ”black”, ”brown” eller ”coloured”. En del områden är helt dominerade av vissa sociala grupper och är omöjliga för människor från andra sociala grupper att över huvud taget vistas i.


Samtidigt är det väldigt viktigt att komma ihåg att alla som lever i Sydafrika och identifierar sig som en sydafrikan också är det, oavsett hudfärg eller accent.
Ättlingar till boerna, holländare som kolonialiserade Sydafrika under 1600-talet, har ljus hy, många har ljust hår och talar engelska med en accent som lätt förväxlas med den brittiska. Deras förfäder låg dock i krig med britterna och vissa kan ta det som en grav förolämpning om man kallar dem för engelsmän, även om det bara är en gissning som, för en turist, inte känns helt osannolik.


Dock är det intressant att se hur annorlunda samhället ser ut när ett lands invånare har så pass många olika etniska bakgrunder som lever bredvid varandra. Exempelvis uppfattas det inte som provocerande att kategorisera folk efter hudfärg. I ansökningsblanketterna till Johannesburgs universitet ombeds den ansökande att fylla i vilken hudfärg hen har, utan att det ses som något konstigt. Det är helt enkelt som ett medel som myndigheterna använder sig av för att se hur många av en viss grupp som söker sig till vilket universitet eller vilken linje.
Personligen har jag svårt att förstå att detta är något socialt accepterat, men jag utgår från att det beror just bredden av olikheter i utseenden och hudfärger. Sverige har, trots att det självklart finns invånare med olika hudfärger, ändå en så pass utseendemässigt homogen befolkning att det direkt skulle bli utpekande om staten skulle börja föra sådan statistisk.


Att få lära mig om den här delen av den Sydafrikanska kulturen har hjälpt mig att öppna ögonen inför hur världen kan se ut utanför Europa. Jag tror att vi, unga människor som lever på olika sidor av jordklotet, kan få ut enormt mycket av att prata och diskutera allt som rör skillnader, positiva och negativa, i våra samhällen och kulturer. Vi kan lära enormt mycket av varandra eftersom alla samhällen har både styrkor och brister, och det är upp till oss att, om några år, vårda det vi vill värna om och ändra nuvarande brister till det bättre. Att redan i ung ålder förstå att världen inte bara är lilla Sverige eller lilla Sydafrika tror jag är enormt viktigt för att vi ska kunna skapa oss nyanserade världsbilder och jobba för att världen ska bli en bättre plats, för alla.


Den här resan har även fått mig att öppna ögonen och se hur otroligt lyckligt lottad jag själv är, och jag har insett hur mycket i mitt liv och min vardag som jag tar för givet. Bara att få gå i skolan oavsett om mina föräldrar har pengar eller inte, att ha rätt att ifrågasätt mina föräldrar i en argumentation eller att ha en pojkvän utan att behöva dölja det för min föräldrar, är alla saker jag ser som självklara, men som är helt främmande för mina jämnåriga i Sydafrika.

Men det som ändå har berört mig starkast är att vi, trots olikheterna i samhällena vi lever i, ändå så oerhört lika. Vi känner alla samma känslor; glädje, ilska, kärlek och sorg. Vi lyssnar på samma typ av musik och har liknande intressen. Trots att vi knappt har känt varandra i en vecka bryr vi oss om varandra, vi tröstar varandra när vi är ledsna, peppar varandra när vi är trötta och skrattar tillsammans resten av tiden.

De nya perspektiven jag har fått genom utbytesarbetet med Sydafrika värderar jag enormt högt.

Tre herdepojkar jag fotograferade uppe i bergen i fredags.

- Teresa

Lördag 28/3-15, Dag 5

Hej!

Eftersom vi har mycket begränsad tillgång till internet och bilderna som jag lägger ut på bloggen tar väldigt lång tid att ladda upp, publiceras många inlägg först flera timmar efter att jag har skrivit dem. Ibland kan det ta upp till en hel dag innan inlägget är uppe på bloggen, och sådant var fallet igår. Vi spenderade för en gångs skull inte alls eftermiddagen i konstbyggnaden, utan Emma, Nellie, Susanne och jag var nämligen ute på ett helt oförglömligt äventyr! 

Vi besökte en farm på andra sidan bergen tillsammans med en storbonde, där Emma har fått äran att välja ut vilken åsna som ska vara med i Passion Play. Vi fick stå bak på det öppna flaket på en pick up truck och uppleva Sydafrikas fantastiska landskap med vinden vinandes i håret. Verkligen ett minne för livet!

Vår resekompis Archie :)

Trots att bilen åkte så snabbt att vi fick tårar i ögonen kunde jag inte låta bli att stå med kameran i högsta hugg...

Lilla, lilla Lady Grey på avstånd nere i dalen

Farmen

Emma och hennes nya kompis

Några killar hoppade på och fick skjuts

En glad Nellie :)

Efter att Emma hade valt ut åsnan de två hade bekantat sig lite, åkte vi vidare till en av bondens gårdar och fikade. Han är storbonde och har ärvt yrket efter sin far. Själv jobbar han inte ute på fälten, utan sköter mest det tekniska och pappersarbetet.

Vi fick band annat smaka på beef jerky, ett slags torkat kött som är väldigt vanligt i Sydafrika.

På vägen hem åkte vi på motorvägen, vi låg ner bak på flaket och jag somnade till bilens rofyllda gungande med bilden av den klarblå himlen på näthinnan.

Väl tillbaka i Lady Grey bjöds vi hem på lunch hos storbonden och umgicks med hans tre söner. Vi satt och pratade med den äldste sonen i några timmar, bland annat om Sydafrikas kultur. Det är mycket intressant att få ta del av olika människors bild av landet de lever i. I Sydafrika skiljer sociala klyftor folket åt på ett sätt som inte förekommer i Sverige och mycket är kopplat till vilken hudfärg man har. Ett inlägg på det temat kommer snart!

Utöver en god lunch-middag bjöds vi även på helt fantastiskt kaffe som gjorde pricken över i-et på en helt fantastisk dag :)

      Under vägen tillbaka till elevhemmet hann vi se solen gå ner över bergen, fantastiskt vackert!

                                                                    -Teresa